En avancerad genomgång av arabisk iʿrāb: kasusändelser, komplexa kasusregler och följare (tawābiʿ), presenterade som de klassiska grammatikreglerna på arabiska.
الفاعل مرفوع وعلامة رفعه الضمة
Subjektet (fāʿil) är i nominativ, och dess markering är damma.
المفعول به منصوب وعلامة نصبه الفتحة
Direkt objekt (mafʿūl bihi) är i ackusativ, och dess markering är fatha.
البدل مطابق للمبدل منه في الإعراب
Substitutet (badal) överensstämmer i kasus med ordet det ersätter.
النعت يتبع المنعوت في الإعراب والعدد والنوع
Adjektivet (naʿt) överensstämmer med substantivet det beskriver i kasus, numerus och genus.
المضاف إليه مجرور بالكسرة الظاهرة
Andra ledet i en genitivkonstruktion (muḍāf ilayhi) står i genitiv, markerat med en synlig kasra.
بدل البعض من الكل يتبع المبدل منه في إعرابه
Substitutet av del för helhet (badal baʿḍ min kull) tar samma kasus som ordet det ersätter.
المعطوف على منصوب يكون منصوباً مثله
Ett ord som samordnas med ett ackusativt ord står också i ackusativ.
الحال قد تكون جملة فعلية أو اسمية في محل نصب
Omständighetsbestämningen (ḥāl) kan vara en verbal eller nominal sats som står i ackusativposition.
التمييز اسم نكرة منصوب يزيل الغموض
Specificeraren (tamyīz) är ett obestämt substantiv i ackusativ som undanröjer tvetydighet.
المضاف إليه لا يُنوّن بل يُجرّ بالكسرة
Andra ledet i en genitivkonstruktion tar ingen nunation (tanwīn) och står i genitiv med kasra.
جملة الصلة لا محل لها من الإعراب
Relativsatsen (ṣila) har ingen grammatisk kasusposition.
الخبر المفرد مرفوع أو منصوب حسب الناسخ
Ett predikat (khabar) som består av ett enda ord står i nominativ eller ackusativ beroende på det abrogerande verbet eller partikeln (nāsikh) som styr det.
اسم كان مرفوع وخبره منصوب
Subjektet till kāna är i nominativ och dess predikat är i ackusativ.
المصدر يُعرب حسب موقعه في الجملة
Verbalnomenet (maṣdar) tar sitt kasus enligt sin position i satsen.
المستثنى بإلا منصوب إذا كان الكلام تاماً مثبتاً
I ett undantag med illā är det undantagna substantivet i ackusativ om satsen är fullständig och jakande.
المستغاث يُجرّ بلام مفتوحة: يا لَلقومِ
Substantivet som åkallas för hjälp (mustaghāth) är i genitiv efter ett lām med fatha: yā la-l-qawmi (O folk, hjälp!).
المبتدأ والخبر في الجملة الاسمية مرفوعان
Subjektet (mubtadaʾ) och predikatet (khabar) i en nominal sats är båda i nominativ.
الفعل الماضي مبني دائماً ولا يُعرب
Verbet i dåtid är alltid oböjligt (mabnī): det tar inga kasus- eller modusändelser.
الإضافة تربط بين المضاف والمضاف إليه بلا حرف جر
Genitivkonstruktionen (iḍāfa) förbinder första och andra ledet utan preposition.
الاسم المشتق يعمل عمل الفعل في الرفع والنصب
Ett avlett substantiv (particip och liknande) kan styra som ett verb och ta ett subjekt i nominativ och ett objekt i ackusativ.
المنادى العلم المفرد يُبنى على الضم
Ett vokativ som är ett enkelt egennamn är oböjligt och fixerat på damma: yā Muḥammadu.
الظرف منصوب على الظرفية
Ett tids- eller rumsadverb (ẓarf) är i ackusativ.
الفعل الناقص يحتاج إلى اسم وخبر
Ett ofullständigt verb (som kāna) behöver både ett subjekt och ett predikat.
تابع المرفوع يكون مرفوعاً
En följare (tābiʿ) till ett nominativt ord är också i nominativ.
الحرف الذي يدخل على الفعل يؤثر على إعرابه
En partikel som placeras före ett verb påverkar dess modusändelse.
الممنوع من الصرف لا يُنوَّن ويُجرّ بالفتحة
En diptot (mamnūʿ min al-ṣarf) tar ingen nunation och markeras i genitiv med en fatha istället för en kasra.
كلّا حرف ردع وبلى حرف جواب لإبطال النفي
Kallā är en partikel för avvisande och tillrättavisning, och balā är en svarspartikel som upphäver en negation (”ja, tvärtom”).
السند القريب أقوى من السند البعيد
En nära (kort) överföringskedja är starkare än en avlägsen (lång) sådan.
التوابع أربعة: النعت والعطف والتوكيد والبدل
De fyra följarna: adjektiv (naʿt), samordning (ʿaṭf), emfas (tawkīd) och substitut (badal).
إنّ وأخواتها تنصب المبتدأ وترفع الخبر
Inna och dess systrar gör subjektet ackusativt och lämnar predikatet i nominativ.
الفعل المضارع يُجزم بعد لم وعلامة جزمه السكون
Verbet i presens (muḍāriʿ) är i jussiv efter lam, och dess markering är sukūn.
المضاف يتقدم على المضاف إليه ولا يُفصل بينهما
Första ledet i en genitivkonstruktion kommer före andra ledet, och inget får skilja dem åt.
الحرف الناسخ يغير حكم المبتدأ والخبر
En abrogerande partikel (som inna) ändrar kasusreglerna för subjektet och predikatet.
الاسم الموصول يحتاج إلى صلة وعائد
Ett relativpronomen behöver en relativsats och ett återupptagande pronomen som refererar tillbaka till det.
الفعل الثلاثي المجرد ينقسم إلى أبواب حسب حركة عينه
Det grundläggande trebokstavsverbet delas in i klasser efter vokalen på den mellersta rotkonsonanten.
الإعراب بالحروف للمثنى وجمع المذكر السالم
Kasusmarkering med bokstäver (inte vokaler) gäller dualis och den regelbundna (sunda) maskulina pluralen.
تغيير الإعراب يؤدي إلى تغيير المعنى
En förändring i kasusändelse leder till en förändring i betydelse.
الفعل الجامد يلزم صورة واحدة مثل ليس وعسى
Ett stelnat verb (jāmid) har bara en enda form, som laysa och ʿasā.
المنادى المضاف منصوب
Ett vokativ som är första led i en genitivkonstruktion står i ackusativ: yā ʿAbda llāh.
البناء على السكون والضم والفتح والكسر
Oböjliga ord är fixerade på sukūn, damma, fatha eller kasra.